Den första posten är ganska överdriven. Tycker jag i alla fall nu, när jag mår bra igen. Det är såhär jag fungerar. Ena dagen/timmen/minuten mår jag superbra och är trevlig mot alla och har oerhörd lust att kyssa alla (mentalt!)! Andra dagar är allt svart och ångesten kliver in.
Nej, jag överdrev inte. Visst, jag känner så nu: nu är jag glad igen. Nu mår jag bra. När jag mår dåligt tycker jag att det är fullt försvarbart.
Fast mesta delen av tiden har jag en tomhet inom mig och är "grå" - eller, deprimerad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar